The final countdown

Nedräkningen till slutet på resan och målet i Kapstaden har nu verkligen börjat på allvar. Snart är jag i sista landet, inne på den sista veckan och de sista kilometrarna blir färre och färre. Hur nära det än är till Kapstaden känns det ändå som att målet aldrig varit längre bort. 

Trots att slutet är så nära har jag aldrig tidigare varit så nära att ge upp som under några av de senaste dagarnas cykling. 

Namibia🇳🇦 

Resan in i Namibia började med våran längsta dag på hela resan, 208 kilometer. Hade det inte varit för det extrema vädret hade det nästan varit en behaglig tur. Stora delar av Botswana, Namibia och området där sträckan gick klassas som öken eftersom det faller såpass lite regn. När det var dags för oss att cykla däremot bestämde vädergudarna sig för att det istället skulle vara kallt, motvind och väldigt mycket regn. Tvärt emot vad det ofta är i Kalahariöknen och på Trans-Kalahari Highway. Det var ingen som var riktigt förbered på den ovanliga väderleken och det var många som blev underkylda under dagen. Som flera av mina medcyklister sa: ”I was shaking so much because of the cold, that I couldn’t sign the immigration forms!” Det blev en kall och mycket ovanlig första kväll i Namibia. Flera ur personalen, som varit här vid ett flertal tillfällen, har aldrig sett en droppe regn på denna plats. 

Efter denna nästan mardrömslika start på våran vistelse i Namibia fortsatte vi med två relativt långa dagar in till Windhoek. De senaste fem dagarna från Maun i Botswana till Windhoek har alla egentligen varit långa. På dessa fem dagarna cyklade vi lite drygt 800 kilometer. Vädret blev hur som helst mer behagligt de kommande dagarna. Vi fick däremot kämpa mot en hård motvind de två dagarna in till huvudstaden. 

Väl i Windhoek under de två vilodagarna vi hade där gjorde jag inte mycket. Att bara gå runt i stora shoppingcentrum har kommit att bli en fröjd efter att ha spenderat många dagar ute i bushen med noll faciliteter. I Windhoek kunde jag äntligen skaffa ett nytt hjul till cykeln. Ända sedan Mbeya i södra Tanzania har jag åkt på ett ”lånehjul”, så nu har jag äntligen kunnat skaffa ett eget. Det var tur, för Murray, från Nya Zeeland, som jag lånat hjulet av behövde hjulet då hans egna gick sönder för några dagar sedan. Resten av tiden gick åt till att vila och att faktiskt göra, ingenting, ett sant nöje visade det sig. 

Efter Windhoek var det dags att lämna asfalten bakom oss och omfamna grus- och sandvägarna igen. I Namibia har landskapet varit väldigt vackert, jag vågar nog till och med påstå att det har varit den vackraste cyklingen hittills på resan.

Både Namibia och Botswana hör till världens mest glesbefolkade länder så naturen har mestadels varit väldigt orörd av människor. Namibia kan rent av vara det vackraste landet jag cyklat genom under resans gång. Tyvärr har upplevelsen misgynnats av vägarnas bristande kvalitet. Det är inte lika roligt med cykling när du nästan konstant behöver titta på vägen och inte kan se omgivningarna. 

Att vägarna skulle bli sämre visste jag redan men något jag väldigt motvilligt ville förbereda mig för. Ända sedan Mbeya i södra Tanzania fram tills Windhoek har vi cyklat på asfalt, en sträcka på flera tusen kilometer, så att komma tillbaka till gruset var inte speciellt bekvämt. Som det står på TDA:s hemsida: ”During this last stage of the tour, be ready to get challenged once more, with a lot of tough off-road riding.” Föga lockande när man bara vill komma i mål och äntligen få komma hem igen. 

Nu befinner jag mig hur som helst i Felix Unite Camp, vid Orange River, precis på gränsen till Sydafrika, vårat sista land. Just nu önskar jag bara att allt det här kunde vara över. Jag vill inget hellre än att få cykla in i Kapstaden och avsluta den här resan. Resan som började som en stor fysisk utmaning har nu kommit att bli en stor psykisk utmaning mot slutet. Det är i några veckors tid nu som det har blivit svårare och svårare att gå upp på morgonen och att hitta motivationen till att genomföra det jag har gett mig in på. Den här sista veckan kan mycket väl komma att bli den tuffaste på hela resan. 
Nästa gång Ni hör från mig här på bloggen kommer jag förhoppningsvis att befinna mig i Kapstaden. 

Imorgon bär det av mot slutdestinationen med målet att bli första svenska man att genomföra Tour d’Afrique, att bli första svensk på pallen samt att bli yngsta svensk någonsin att fullfölja hela resan från Kairo till Kapstaden.