Allt går sönder i Afrika

”ALLT går sönder i Afrika” 

-Anna Adielsson. Första och hittills enda svensk att genomföra Tour d’Afrique. 

Nu mer än halvvägs genom Afrika är jag glad att ha kommit såhär långt efter några utav de allra tuffaste dagarna hittills. Många problem med cykeln har tyvärr inte gjort det hela något lättare. 
Efter snart elva veckor i Afrika har listan blivit lång på saker och ting som  gått sönder och inte går att ersätta, tillsammans med saker som krånglat och behövt lagas.

 

De tuffaste dagarna hittills. Efter safarit genom Serengeti och en vilodag i Arusha var det dags att ge sig upp på cykeln igen. Känslan av att vara trött på cyklandet var som bortblåst och jag var förväntansfull inför de kommande dagarna. Nu skulle vi äntligen börja cykla söderut igen efter att ha rundat Victoriasjön och fortsätta på den vanliga rutten för Tour d’Afrique. Det skulle dock visa sig att vi alla kom att prövas igen efter våran utflykt till Serengeti. 

Sju dagar i sträck från Arusha till Mbeya. Under dessa dagar korsade vi en stor del av Tanzania från norr till söder. Det är första gången sedan Kairo som vi har cyklat sju dagar i sträck. Det har varit många anledningar till att dessa dagar har kommit att bli de tuffaste hittills. 

• Av de sju dagarna var samtliga dagarna tävlingsdagar, varav två var så kallade ”mando days”, vilket innebär att de är extra krävande. 
• Vi gjorde våra två längsta dagar hittills, 172 och 158 kilometer.  
• Tre dagar var off-road, två var 50/50 asfalt och off-road 
• Sista dagen in mot Mbeya gjorde vi den längsta klättringen hittills, ungefär 30 kilometer . Vi plockade 1958 höjdmetermeter över dagen totalt och var uppe på en höjd av 2421 meter. Lutningen var visserligen inte konstant och inte allting så brant men det kändes som att backen aldrig tog slut. 

Under en utav dagarna med off-road efter att ha cyklat på något som knappt kan kallas för väg i 80 kilometer ramlar jag av cykeln efter att ha misslyckats att undvika ett större hål i denna ”väg”. Ingen skada skedd men jag var extremt nära att slänga cykeln all världens väg i ren frustration. 

Dagen efter får jag tyvärr en allvarlig skada och en lite mindre allvarlig på cykeln. 

Väl framme i mål, välmående och vid gott mod. Cykeln har jag ställt mot ett träd lite längre bort. Plötsligt hörs en ljudlig smäll som får alla är rycka till. Det visar sig att det var slangen på min cykels bakhjul som exploderade efter att ha stått och blivit varm i solen. Luften i slangen expanderade så mycket av värmen från solen att slangen tillslut inte längre kunde klara av tycket så är den exploderade. Detta gjorde inte bara sönder slangen. I samma ögonblick går däcket sönder. Det blir bara värre eftersom det var mitt lite tjockare off-road däck som dessutom är väldigt starkt mot punkteringar. Det jag har i reserv är väldigt smalt och tyvärr inte alls lika resistenta mot punkteringar. Detta resulterade i tre punkteringar nästa dag, de första sedan Kairo. Detta var för övrigt det minst allvarliga problemet. 

Det andra, allvarligare problemet jag upptäcker är att jag har fått en spricka i hjulramen på bakhjulet. Cyklar du på ett hjul med en spricka i hjulramen kan hela hjulet, med ekrar och allt, gå sönder medans du cyklar och det kan minst sagt sluta riktigt illa. 

I Mbeya lyckades vi iaf få tag på ett hjul som jag kunde låna från en annan cyklist i gruppen och jag håller på att organisera en ny hjulram till Victoriafallen. Jag hoppas verkligen att detta är de sista problemen jag behövder utstå med den här cykeln. 

Alla dessa mekaniska problem med cykeln, tröttheten som tillslut uppstår efter att cykla varje dag och att ständigt leva i samma rutin var nära att få mig att gå under de sista dagarna. 

Malawi 🇲🇼 Efter en vilodag i Mbeya var det dags att cykla in i Malawi, land nummer sju utav elva. Malawi är ett väldigt fattigt och underutvecklat land. Ungefär 85 procent av befolkningen sysselsätter sig inom jordbruket. 40 procent av befolkningen lever i extrem fattigdom och hiv/aids epidemin är utbredd i landet. Data från FNs human development index från 2007 placerar Malawi på plats 160 av 182. 

Detta fick jag uppleva ganska direkt efter att jag passerat över gränsen från Tanzania. De många glada ropen från barnen som jag hört så mycket av ända sedan i Kenya byttes nu istället ut mot ”give me money” från väldigt många av barnen. Tonläget i deras röst upplevdes som mer argt än vad jag upplevt tidigare, nästan hotfullt vid vissa tillfällen. 

Tyvärr har jag alltså inte fått en så bra start med min upplevelse utav Malawi. Trotts allt detta slår ändå Malawi mig som ett vackert land och med möjligheter i framtiden som helt klart är värt att besöka.

Nu efter två lata vilodagar vid Chitimba Beach Camp precis vid Malawisjön fortsätter resan och jag tänkte avsluta med en liten lista på saker och ting som gått sönder under min vistelse här i Afrika. 

1. Cykelns vänstra vevarm – ersatt med ny reservdel 
2. Spricka i hjulramen – ersatt med ett annat hjul 
3. Ett däck 
4. Dragkedjan på tältet – funkar fortfarande men ej optimalt 
5. Luftmadrassen – lagad
6. Munstycket till mitt vätskesystem – har droppat konstant vilket gjort att värdefullt vatten gått till spillo, lagat 
7. Väskan jag har hälften av alla saker i har börjat utveckla ett stort hål. 
8. En cykelkedja – utsliten och ersatt med en ny 
9. Remmarna till sadelväskam är nästan helt av – svårt att laga och ersätta 
10. Ett ganska stort antal cykelslangar 
11. Frambromsen – ersatt med reservdel 
12. Clipsen på cykelskorna – ersatta med nya
13. Påsen till liggunderlaget – svårt att laga och ersätta. Går det väl sönder kommer det bli svårt att förvara liggunderlaget i väskan osv
14. Två vattenflaskor och en hållare för dessa på cykeln
15. GoPro kamerans linsskydd 
16. Ett par cykelbyxor 
17. Ett par solglasögon 

Allt detta och förmodligen lite till har gått sönder eller åtminstone krånglat och krävt extra energi, men som Anna Adielsson skev till mig, ”ALLT går sönder i Afrika”. 
Nu bara två veckor kvar tills jag befinner mig vid Victoriafallen i Zambia!