Halvvägs 

Söndag 12 mars. För två månader sedan befann jag mig i Kairo och skulle börja den största resan jag någonsin kunnat drömma om. Förmodligen är det också den största resan jag någonsin kommer att göra. 

För en vecka sedan var jag på hotell Milles Collines, hotellet som har inspirerat till filmen ”Hotel Rwanda”,  i Kigali och avnjöt en fantastiskt god brunch. Ikväll är jag i hjärtat av Serengeti National Park, en utav Afrikas mest kända parker med ett väldigt välbevarat ekosystem. 

Soluppgång över Serengeti 


Tillbakablick. Det är fantastiskt vilka platser jag har passerat de två senaste månaderna. Kairo och dess pyramider, Luxor och Abu Simbel med sina tempel i Egypten. Sudan med sin varmhjärtade befolkning och deras huvudstad Khartoum där blå och vita Nilen flyter samman. I Kenya, Uganda och Rwanda har jag fått uppleva och se otroligt vacker natur med böljande och gröna kullar.Jag har fått se Victoriasjön och de tre ländernas huvudstäder, Nairobi, Kampala och speciellt Kigali med sin historia om det hemska folkmordet som ägde rum där så sent som 1994. Allt detta tillsammans med en ständigt leende och välkomnande befolkning har gjort de två senaste månaderna oförglömliga. Nu, sittandes under stjärnhimlen mitt i hjärtat av Serengeti National Park i Tanzania, land nummer sex utav elva under min resa genom Afrika har jag gjort ganska exakt hälften av min tid här och jag tänker tillbaka på vad jag har fått uppleva hittills och på vad som komma skall. 
TDA Global Cycling. Henry Gold, mannen bakom hela företaget TDA Global Cycling som arrangerar min resa anslöt sig till gruppen i Kampala i Uganda. Det var Henry själv som startade Tour d’Afrique för första gången 2003 för femton år sedan. Nu är han med oss en del utav resan som en del av femton års jubileumet.

Det hela startade alltså med Henry själv och Tour d’Afrique för femton år sedan och nu arrangerar företaget cykelexpeditioner över hela världen över samtliga kontinenter förutom Antarktis. 

Tour d’Afrique är en av de så kallade ”7 epics”. Som många andra sporter och extremsporter har sina ultimata utmaningar som att segla jorden runt, bestiga alla toppar över 8000 meter eller att genomföra en svensk klassiker har TDA skapat ”The 7 Epics”.  Att genomföras The 7 Epics är helt enkelt att genomföra cykel-tourings största utmaningar. En utav dem är The Silk Route, som går från Peking i Kina till Istanbul i Turkiet. Två andra är North- och South American Epic. Den ena går från Anchorage i Alaska till Mexico City och den andra från Atlantkusten i Colombia till Ushaia i Eldslandet i södra Chile på den sydligaste delen av den sydamerikanska kontinenten. Att bara vara på väg att genomföra en utav dessa, om jag får säga det själv, episka resor ger en känsla av välbefinnande. Att göra något så här stort och att ha kommit så här långt, även om det bara är halvvägs känns verkligen underbart.

 
Vad som komma skall… Att ha kommit halvvägs betyder inte att det är klart på något sätt. Henry delade med sig av lite tips och erfarenheter häromdagen där han förklarade lite om hur den andra delen av resan för vissa förmodligen kommer att vara lite svårare. Även om saker och ting nu framöver för det mesta kommer att vara mer tillgänglig än vad de tidigare har varit och livet i största allmänhet förmodligen kommer att bli lite bekvämare och enklare än vad det har varit de två första månaderna så påstår Henry att de två kommande månaderna kommer bli väldigt krävande och jag kommer inte säga emot förens motsatsen är bevisad.

Vi har bland annat ett antal ganska tuffa cykeldagar i både Tanzania och Malawi med en hel del klättring och med sämre vägar innan vi kommer in i Zambia och Botswana där det för det mesta är helt platt på fina vägar. Men det kommer inte att vara hur krävande cyklingen är som kommer att vara det svåra. Det som kommer vara svårt är att orka fortsätta orka hålla ihop psyket och att orka hålla på med samma rutin som vi har hållit på med i två månader och att fortsätta göra det i två månader till. 

Det vi gör är så mycket mer än bara cykling. Även om den största delen är cykling och det kan tänkas vara enkelt att bara behöva cykla varje dag är det mycket mer än så. Varje dag ska du sätta upp och ta ner ditt tält, tvätta kläder vid behov, ta hand om och serva din cykel, se till så att du själv mår bra och håller dig frisk och att hålla koll på alla dina saker som är nödvändiga för din vistelse här i Afrika. Så fort någonting går sönder kräver det extra energi att försöka laga det eller att försöka hitta ett sätt som du klarar dig utan det, energi som du hellre hade lagt på själva cyklandet. Även om vi har vilodagar är det sällan jag känner mig helt utvilad. Efter att ha cyklat varje dag, oftast fyra-sju dagar i sträck, behöver du framför allt vila. Men på vilodagarna är det ofta så att du behöver komma ikapp med saker och ting som du inte hunnit med eller haft ork att göra under cykeldagarna. Dessutom vill du ofta ta tillfället i akt och upptäcka platsen och kulturen där du befinner dig för stunden. Detta gör att du ofta eller nästan alltid inte känner dig helt utvilad. Turligt nog är jag fortfarande väldigt ung och kan återhämta mig relativt fort, men ändå är det ofta jag känner mig väldigt trött. 

Men vad som kommer att bli allra tuffast de kommande veckorna och månaderna är att ha psyket att fortsätta. Nu har jag varit borta i två månader. Av dessa dagar har vi cyklat 41 dagar. Vi har varit borta hälften av tiden men vi har varken gjort hälften av alla cykeldagar eller hälften utav den totala distansen. Vi har många och långa dagar framför oss och för mig gäller det att orka hålla ihop psyket och rutinen att ta ner tältet, cykla, för att sedan sätta upp tältet återigen, och så vidare i två månader till. Samtidigt som jag med största sannolikhet kommer att bli tröttare och tröttare. 

Detta var faktiskt något som jag var lite oroad för redan innan jag lämnade Sverige. ”Tänk när jag har cyklat i två-tre månader och helt plötsligt mer eller mindre börjar hata cykling och jag har minst en månad kvar av exakt samma sak”. Vad gör jag då? En fråga som jag varken då eller nu vet svaret på. Kommer det till den punkten att jag börjar hata att cykla hoppas jag bara att jag är tillräckligt envis för att orka fortsätta den sista biten. Detta är i alla fall något som jag har funderat på relativt länge så förhoppnings är jag ganska bra mentalt förberedd om ett sådant scenario skulle uppstå. I skrivande stund kan jag medge att jag blivit liiiite trött på cyklandet, men efter tre dagars safari tror och hoppas jag att jag kommer känna mig mer motiverad igen. 

Jag känner mig trots allt väldigt motiverad i stort och över vad vi har framför oss. Först ska vi cykla igenom hela Tanzania, ett land som jag tror att många kan förknippa Afrika med. Ett land med vidsträckta savanner, ett rikt djurliv, stora nationalparker och en stor kust längs med Indiska oceanen med långa stränder. Därefter passerar vi in i Malawi och vi kommer att cykla längs med Lake Malawi och vidare till Victoriafallen, Okavangodeltat och Kalahariöknen för att slutligen gå i mål i Kapstaden i Sydafrika. 

Jag hoppas att resan slutar där och ingen annan stans och att jag kommer hem till Sverige igen 19 maj med många erfarenheter och upplevelser rikare än när jag först lämnade Sverige 9 januari.

Ngorogoro crater 

6 reaktioner till “Halvvägs ”

  1. Mycket tänkvärda ord och mycket mogna tankar. Lycka till i fortsättningen Niklas! Kämpa på även om det mentalt och/eller fysiskt tar emot. Jag vet att du kan vara envis som få!
    Stolt fader!

    Gilla

  2. Hej! Intressant att följa dej genom Afrika. Jag ser fram emot dina fortsatta äventyr. Håll ut du klarar hela vägen.

    Gilla

  3. Klart att du ska klara det här Niklas!!! Hur kul är det i ett marsgrått Kinna där knappt krokusen orkar blomma?? Dessutom har det varit lite blåsigt och kallt idag. Riktigt otrevligt…. Bättre läge i mitten på maj. Cykla lugnt och fint så att både du och cykeln håller!!

    Gilla

  4. Hej Niklas.

    Kul att träffa dig på din vilodag i Mbeya. Imponerad av vad du åstadkommit.

    Fortsätt kämpa!

    /Hannes Sandahl (www.lindefjell.se)

    Gilla

  5. Hej Niklas ! Jag är så imponerad av hur du kan beskriva och förmedla allt du är med om. Den mentala pressen kan vara svår att förbereda sig inför men när jag läser det du skriver och hur du tänker så har du kommit en mycket större bit närmare ditt mål och bearbetar känslan på ett fantastiskt sätt och jag vet att du kommer att fixa det här. Kämpa vidare !

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s